book full of quotes

Har läst 107 sidor preggobok (Ann Söderlund & Hannah Rosander - På Smällen från A till Bebis. Den bästa jag läst, även om de mest verkar vara Sex & The City-brudar som gör karriär, älskar att shoppa skor och dricka cosmo. Men en skön kontrast till alla faktaböcker som ofta glömmer killens roll i graviditeten. Och skönt med en bok som berättar hur det är, och inte förskönar). Har shoppat mina första preggokläder på H&M. Provade jeans men började nästan gråta för att de var så fula. Ska man behöva gå i leggings hela graviditeten, eller är det meningen att man ska klä sig som ett freak? Tur att det finns prisvärda oversizekläder hos nästan alla kedjor nu för tiden. Köpte iallafall en tröja, en klänning och leggings. Också fick jag en supermjuk och superfin grå hoodie, som var typ en meter bred och underbar, av S. Så bortskämd att jag nästan blir generad. Dagen innan firade vi att jag varit gravid i 100 dagar, och att vi lyssnat på den lilla körven, med att äta indiskt. Plus att jag fick blommor! Så himla fin kille man har.

Det är väldigt mycket graviditet just nu. Men så är det ju. Det är närvarande alltid. Jag bär med mig min mage överallt och allting jag gör nu för tiden reflekteras först i förhållande till mitt ofödda barn. Kan jag äta det här? Måste den där rökande människan gå framför mig? Kan jag dricka en cola nu när jag redan druckit kaffe? Är väldigt mycket inne på gravidsidor och läser på om allt. Ett helt nytt intresse har uppstått ur intet och livets fokus och vad som är viktigt har förändrats radikalt. Det tog ett bra tag att vänja sig, och gudarna ska veta att jag inte var en strålande sol de första 2 månaderna. Både för att hormornerna spökade som gamla gastar, för att jag mådde väldigt illa, och för att jag fick prioritera och ändra många dåliga vanor.

Det är så nytt allting. Jag måste bygga ett mjuk och skönt bo. Jag måste ta hand om min kropp och äta regelbundet och nyttigt. Jag måste veta allt som händer i min kropp varje vecka. Jag måste veta vad som händer med min bebis kropp varje vecka. Jag måste fundera på namn, barnvagn, ny lägenhet osv. Men samtidigt är jag väldigt lugn och rofylld. Jag knarkar bebis-hormoner och det är det bästa (och konstigaste) jag har varit med om. Det enda som är megajobbigt är att jag är så trött. Kan lätt ligga i sängen hela dagen och småslumra och glömma bort att det finns ett verkligt liv som pågår utanför min dörr. Förhoppningsvis kommer jag att bli piggare. Och blir jag inte det så är det inte hela världen. Life is ha-ha funny. Och jag gör detta ihop med världens bästa människa med världens största hjärta. Kunde inte ha valt en bättre pappa.

Anledningen till att jag har varit pirrig och att humöret åkt berg och dalbana är enkel, men ändå helt enormt ofattbar. Idag var jag och S och lyssnade på ett litet hjärta som slog fort fort. Det tillhör den lilla person som just nu bor i min livmoder, och som beräknas komma ut i världen den 25 februari. Jag har varit så spänd och nervös och sett fram emot detta i så många månader att jag började störtgråta och inte riktigt kunde greppa att det var mitt barns hjärta jag hörde. Fick andas djupt och lyssna noga, och först då tror jag att jag verkligen verkligen förstod. Det är så enormt. Allt är så annorlunda nu. Livet känns bäst.

Fick ta massa blodprov på sjukhuset och gjorde misstaget att titta på den lilla slangen som sög ut mitt blod. Fick hissas ner i liggande ställning med fötterna pekandes mot taket. Är så mesig. Fattar inte varför jag inte tål att se blod, inte ens mitt eget liksom, men kan se hur mycket splatter- och vampyrfilm som helst.

Nu ska sova middag. Man blir trött av att ha en liten person i magen.

Har haft en riktig slappesöndag. Varje dag är rätt så slapp för mig nu för tiden. Men igår var jag på dop. Det var riktigt fint och ett par tårar kröp fram i ögonvrån när Siri fick det heliga vattnet över sitt lilla huvud. Det var tre dop på samma gång och prästen verkade lite förvirrad, men allt var bara fint. Träffade Emmas mamma, pappa och mormor, och det var säkert tio år sen sist. Så himla roligt. Åkte hem till Emmas hus i Gantofta och drack kaffe, åt doptårta och Tobias fabulösa bullar. Det öppnades paket och Siri fick bland annat världens sötaste lapptäcke. Det fick mig att minnas att jag har ett lapptäckeprojekt som ligger och väntar på mig. Och det är dags att ta itu med det nu, känner jag. Är ledig nästan hela nästa vecka och behöver ett tidsfördriv som inte innebär att begrava mig i en bokhög.

Gick en lång, snabb promenad idag. Äntligen är jag lite piggare igen. Har varit i något slags zombiestadie den senaste månaden. Sakta men säkert återvänder jag ur min bubbla.

Imorgon ska jag upp jättetidigt. Fast jag har sett fram emot imorgon i två månader så det gör inget.

Nu - grönt té och den här filmen.

Putsar skor.

Var ute på shoppingtur idag. Tydligen har jag numera storlek 40 i skor. Vet inte om fötterna har växt eller om storlekarna krymper för varje år som går. Provade 300 klänningar. Hittade en som var okej. Måste ju ha en fin imorgon. Ska på Siridop.

Åt amerikanska pannkakor till frukost och lunch. Har ont i tänderna av lönnsirap.

Annars not much.

Eels - Tomorrow Morning

Sista delen i Eels-trilogin. Tionde albumet. Fortfarande så fruktansvärt bra.

Jag var mest lycklig över att äntligen få se mitt bästa band, och tänkte inte så mycket på varför det var så mycket folk. Stod lagom långt fram och störde mig på folk som rökte, men älskade mest varje sekund. En och en halv timme gick för snabbt, och trots att jag ångrar mig ofantligt mycket att jag inte sett dem innan de blev så stora och hade med en låt på Eclipse-soundtracket, så var jag sjukt nöjd med spelningen. Kanske dels för att jag har varit så svältfödd på både konserter och nöjen under vad som känns som för evigt.

Hela min sommar har bara varit en enda stor jobbfest. Eller fest och fest. Pest kanske. Så det var skönt att åka iväg och göra NÅGOT ANNAT. Ska nog åka ner till Malmö imorgon igen. Min lön var en fest på bankkontot. Måste köpa nya kläder.

Annars upptas mitt liv ganska mycket av en enda sak. En sak som ger mig lugn och ro, men även oro och huvudbry ibland. Det är iallafall det bästa och största som någonsin har hänt mig, och jag är för det mesta bara enormt glad.

Nu ska jag dricka rabarberté och se Food, Inc.

Skulle egentligen ätit brunch med mitt hjärta, men vaknade med täppt näsa och feber. Stannar hemma och kurerar mig, för imorgon åker jag till Malmö och ser Band of Horses och Johnossi.

Musik, grönt te, True Blood och film. Har fått värsta höstkänslan i kroppen, men ute är det sommar. Tror att jag längtar efter höstpromenader i skogen. När världen luktar jord, himlen är klar, och luften är sådär krispig så att man kan andas igen. Den här sommaren har jag bara jobbat och slitit för sura korvören. Inte gjort något somrigt alls. Men det gör inget, för den har varit helt fantastisk på tusen andra sätt.

Lissie Maurus - Catching A Tiger

Albumet är producerat av Bill Reynolds (Band of Horses) och är en vacker sensommarpärla.

Efter Siris lilla tillställning så åkte jag och Johanna in till stan för att se min kille och hans band.
Sen blev det lite utgång, och givetvis nattamat i Speedy Lee-tältet.

Den 30 juli blev Emma & Tobias dotter Siri 6 månader. Det firade vi med jordgubbstårta och kaffe. På plats var även Johanna med sina twins Billie och Elliotte.

Sara och Martin hälsade på mig några dagar i maj. Siri och Martin var också nere eftersom Siri gjorde ljudet till en pjäs på stadsteatern. Såhär såg det ut när vi hängde. Superdålig kvalité, men ändå. Kanske därför jag glömde bort dem.

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Dags för lite seriöst bloggande här va. Dags att putsa av kameran och knäcka de gamla fingerknotorna.

Ska snart äta second breakfast och redigera lite bilder som legat i kameran och suckat. I'll be back. Jag lovar.