book full of quotes

God Jul från mig och julklappsmagen. Sebastian hälsar också, men är inte med på bild.
Nästa år ska vi göra riktigt lökiga julkort med bebis.

Sitter och försöker planera min resa till föräldrahemmet. Men det känns ju som bortkastad tid att ens gå in på Skånetrafikens hemsida. Miljoner tåg är inställda och snön har gjort kaos med Skåne. Kanske bäst att sikta in sig på bussfärd från första början? Det borde ju vara gratis att åka såhär i juletider, med tanke på hur långa väntetider det är. Igår fick jag iallafall åka gratis på bussen hem från stan. Fast det var för att biljettmaskinen var trasig, och inte av snösympati.

Sebastian och Dennis spelade julmusik/egna låtar på Tivoli igår och det var fint som snus. Dock har jag fortfarande ont i hela mitt bäcken efter den hårda pinnstolen. Har knappt kunnat sova på hela natten. Inklusive en liten mini som bökat omkring i magen. Inklusive en illamående pojkvän. Inklusive drömmar om att magen tömdes som en ballong. Panik.

Packa lite. Ta mig fyra mil ut på landet. Bästa att bunkra upp med fulladdad iPhone, en bok och blodsockerfallsmacka.

TOPP TJUGO! (De tjugo bästa låtarna från de tjugo bästa skivorna 2010.)

Livmodern, moderkakan och vätskemängden kommer att öka stadigt under de kommande 10 veckorna och du kommer förmodligen att gå upp ungefär ett halv kilo per vecka. Eftersom du blir större blir det allt svårare att röra sig snabbt. Du är inte längre så smidig och du bör vara försiktig för att undvika att trilla och skada dig eller bebisen. Tänk på att bibehålla en god hållning när du sitter och står; det kommer att underlätta för dig och minska risken för smärtor i ryggen. Du bör rulla över på sidan innan du stiger upp efter liggande position för att undvika att belasta magmusklerna som är uttänjda och svagare än normalt.

TRETTIO VECKOR! I 30 veckor har jag burit på ett litet mirakel. Om cirka tio veckor får jag träffa den här lilla människan, och jag har inte en aning om vem han (eller hon, kan ju inte vara hundra procent säker!) är, eller hur han ser ut. Ändå lever han inuti mig, lever av mig. Han är väldigt närvarande varje dag. Det underliga i att jag kan älska någon jag aldrig ens har träffat. Älska så här sjukt mycket. Att folk runt omkring mig redan börjat knyta an till ett nytt liv, skänka gåvor och klappa mage.

Ibland glömmer jag bort att jag är gravid. När kroppen samarbetar, eller för att jag helt enkelt vant mig vid att vara lite framtung och otymplig. Men för det mesta lever jag i en bubbla, där alla tankar kretsar kring förlossningen, förberedelser, bebisens prylar, hur han kommer att vara om ett par år, bilder som är som minnen fast som bara är förhoppningar om en vacker framtid. När han är ett barn och inte en nyfödd. När vi ligger på en filt på en gräsmatta vid havet och fnissar, och bilder av oss som familj. Det värmer i hjärtat och får mig att längta och önska och hoppas att allt ska vara och gå okomplicerat. Tror att det är viktigt att försöka skapa en positiv bild av hur det kommer att vara. Men såklart dyker negativa bilder upp ibland, och då tänker jag hellre INTE på det. Men jag måste ju tänka lite på det. Igår la jag till ett nytt nummer i min mobil, till BB. För det närmar sig, och man vet aldrig om han känner för att vara färdig innan beräknat leveransdatum.

Ibland är jag sjukt trött på att vara gravid. På att vara i bubblan. Trött på att vara trött. Trött på att inte kunna äta eller dricka vad jag vill. Då vill jag bara ut och dansa på klubb och fly från min kropp som gör ont, och fly från oron inför framtiden. Men det går oftast över rätt så snabbt. Och går det inte över får jag väl känna så ett tag. För jag vet att allt som händer just nu är det största och bästa, och att det oftast bara handlar om att jag behöver träffa folk, och inte specifikt att gå ut på klubb.

Ibland blir jag otålig och vill att bebisen ska vara här nu. Men det finns ju en anledning till att det tar så lång tid. Det är dels för att det tar tid att baka en bulle, och dels för att det tar tid att få allt att gå ihop som måste gå ihop. För att göra plats åt en ny liten person. För att kunna knyta an och förstå att det kommer en ny liten person. Fast vissa dagar blir man ändå helt chockad när man tänker på det. Och andra dagar känns det som världens mest naturliga sak. Men just nu känns det som att jag har varit gravid väldigt länge. Samtidigt som att tiden har gått väldigt snabbt. Mycket märkligt tillstånd. Att gå och vänta på livet.


Försöker göra en lista med årets bästa låtar. Har blivit 9 låtar än så länge. Vad skulle man göra utan musik? Som en kompis som finns där oavsett hur man mår. Och som för det mesta också får en att må bättre. Lyssnar på Håkans senaste just nu. Har haft väldigt svårt att ta åt mig den, men just nu känns den faktiskt rätt så upplyftande. Titelspåret 2 steg från paradise är sjukt peppig. Åh, vill ut och dansa.

Igår bjöd S ut mig på date. Åt trerätters på Bara Vara. Jag åt vegetariskt. Det är inte ens lönt att välja kött eftersom well done är som att äta bark. Men det var sjukt gott. Till det drack jag San Miguel 0,0%. Kändes som att jag skulle poppa i flera timmar efteråt. Har ju inte världens största plats för mat i magen just nu när bebben ligger och trycker på magsäcken. Men är det gott måste det ju få plats på nåt sätt...Och det var välbehövligt med en utekväll. Har mest blivit soffa och tv (men inget fel på det). Jag förbjöd iPhonen. Bara vi två. Frågade om det här kanske var sista gången vi gick ut innan bebisen kommer. Men hoppas inte det... Jag har ändå försök vara ute ganska mycket på konserter, krogen och fika. Men det blir tyngre och svårare. Nu när det är snö är det ju nästan bud på att inte gå utanför dörren alls. Halkar jag så är det kört för mina höfter. Men jag har ändå trotsat och gått till stan och tillbaka. Och igår var jag på bibblan. Går sakta som en gammal stel gubbe, men det är det lätt värt för lite snö och frisk luft. Tur att bussen går precis utanför dörren. Annars hade jag fått lappsjuka.

S har precis gått till jobbet. Ska bara läsa hela kvällen. Fick Tavegyl mot min klåda, och de gör mig helt nollad. Orkar knappt tänka eller prata eller röra mig. Tar dem bara innan jag somnar, för första dygnet, när jag tog tre, sov jag nästan nonstop i över 24 timmar, med pauser för att äta. Har redan så lågt blodtryck att jag i princip hamnar i koma om det sjunker lägre. Skulle behöva medicin som gör mig pigg istället. Inte zombiepiller. Så att läsa passar bra. Lagom ansträngande.

Tog äntligen tag i att gå till doktorn idag. Har haft klåda sen två veckor tillbaka, och eftersom den har spridit sig till kinder och ögonbryn började det kännas lite jobbigt. De tog leverprov för att utesluta Hepatos (hoppas jag slipper det), vilket betyder att levern inte klarar av att ta hand om både mina & bebis slaggprodukter. Fick antihistaminer som gör mig zombie in the head. Och framförallt i kroppen. Sov bara några få timmar inatt, så när jag kom hem efter att ha gått till stan och tillbaka (bussarna gick inte som de skulle pga snöstorm) så däckade jag i tre-fyra timmar. Nu har jag ätit fisk och ska se Vampire Diaries.

28+0. Blev så glad när jag hittade den där leopardmönstrade kjolen i garderoben. Men efter en liten stund var mina revben sönderpressade, så jag fick glömma den.

Har varit i Stockholm söndag-torsdag, och det var fint! Bodde hos min storebror Martin och hans tjej Sara. På måndagen var jag och Martin ute i Gamla Stan. Jag skulle köpa en bok på SF bokhandeln. Det var halt och snöigt och jag fick hålla mig i väggen eller Martin hela tiden för att inte ramla. Läskigt. Man är ju inte direkt smidig när man bär runt på en kanonkula. Sen skulle Martin till doktorn så jag gick Götgatan upp och kollade i en massa butiker, handlade på ICA och gick hela vägen hem, vilket innebar slutet av Folkungagatan. Måste röra på mig! tänkte jag och var positiv som en lärka! Holy madre mina stackars höfter. Glömde såklart mitt gravidbälte hemma också. Så på tisdagen var jag stel som en gammal pinne.

Sebbe kom upp med tåget så jag följde med honom och repade på Hotell Clarion Sign, och sen spelade han och tre andra artister på kvällen. Bäst var såklart Sebbe, men Liz Green var gudomlig. En söt liten engelsk, ganska blygsam och rolig tjej med en enorm röst. Träffade alla skivbolagsmänniskor också och det var kul att få ett ansikte till namnen.

På onsdagen åkte Sebbe hem igen och jag slappade mest. Men jag blev så himla rastlös och kände att jag var tvungen att ta mig ut en stund nu när jag ändå var i Stockholm, hur ont det än gjorde att gå. Gick i lite butiker i centrum. Hittade ett par jeans! Storlek 42. Men ett par jeans liksom. Och de var billiga också. Plus en tidig julklapp till Sebbe. En senapsbrun mössa. Sen åkte jag hem och blev matad med min brors underbara mat, en Studio Ghibli-film och slutligen sömn eftersom tåget hem gick 06.21...

En fantastisk helg på alla sätt och vis, trots graviditet. Har världens bästa storebror och världens bästa storebrorstjej!

Men det var definitivt sista gången innan förlossning som jag gör något sånt stort. Nu är det VILA som gäller. Kände att jag fick lite mer sammandragningar än vanligt när jag var där uppe, och det är väl ett tecken på att jag måste ta det lugnare. Vill inte stressa ut den lille korven innan han är färdigbakad.

Resan hem tog 6 timmar, och den sista biten började jag nästan gråta av smärta. Så sjukt ont i rygg och bäcken. När jag kom hem bäddades jag ner och somnade som en sten på havets botten. Och idag åkte Sebbe till Stockholm igen, stackaren. Det är ingen rolig tågresa, och att åka upp två gånger inom loppet av 5 dagar kan icke vara speciellt kul.

Just det! Jag har gått igenom den ENORMA resväskan med bebiskläder som vi fått låna av Alex & David. Helt sinnessjukt mycket kläder. Behöver i princip inte köpa ett enda plagg under hela första året. LOVELY! Lånade även ett babygym och lite grejer till barnvagnen. Så sjukt snällt.

SJUTTIOSJU DAGAR KVAR!

Vi var på glukostest igår och jag hade inte diabetes (hade 7 i blodsocker). Vi var massor av mammor som drällde i väntrummet. Stora magar och benen uppe på någon pall. Väntetiden på två timmar gick rätt snabbt.

Barnmorskan kollade även järnvärdet och det låg på 126. Tror det är dåligt om det ligger under 100. Men jag har ju ätit Mitt Val Kvinna sen inskrivningen på MVC, samt järntabletter sen förra besöket (då hon inte kollade blodvärdet utan enbart sa att jag borde ta järntabletter om jag kände mig trött). Så antingen har järntabletterna hjälpt, eller så hade jag aldrig dåligt järnvärde.

Något som däremot var dåligt var mitt blodtryck. 90/60. Tydligen var det därför jag alltid känner mig så trött. Hennes rekommendation var att försöka röra på mig mer. Men det kanske inte är så lätt när jag känner mig yr och vimsig hela tiden. Ska försöka promenera lite mer, så länge fogarna håller. Har accepterat att det kommer att vara såhär de sista 3 månaderna nu, bara till att gilla läget liksom.

Längtar så mycket efter min lilla bebis... Nu är det bara 85 DAGAR kvar!

Bebisen i magen mådde förresten megabra. SF-måttet var 28,5 i vecka 28 vilket är perfekt. Livmodern växer med andra ord precis som den ska. Lillens hjärta slog mellan 130-140 slag per minut vilket också är fint. Han ligger just nu med ryggen åt höger sett uppifrån, och sparkar mig därför i nedre vänstra delen av magen. Han kommer att vända sig runt vecka 35 för att lägga sig med huvudet neråt och fixera sig där i väntan på förlossning. Men just nu ligger han nog rätt skönt för han har legat så i ett par veckor. Lilla hjärtat... <3

Mitt lapptäcke är förresten nästan klart. Visar bild sen. Ska bara sy kanter på det, och det tyget ligger just nu i tvätten. Funderar på att sy ett lapptäcke till vår dubbelsäng sen. Måste ut på tygjakt alltså. Så mycket tid, så lite ork.

Ska äta middag med Fia klockan sju på Haket. En dusch, en macka och byta kläder. Nu.