book full of quotes

Utan att jag visste det fick jag stänga, städa och diska ensam ikväll. Fast det var helt ok. Sjöng högt till Pete Yorn & Scarlett och var klar prick 22. Grym är jag. När jag cyklade hem började jag känna mig illamående. I svalget. Svalde och svalde och kastade mig in på toa när jag kom hem. Men inget. Sofia kräktes imorse, och allt de pratar om på Ekot är att vinterkräksjukan muterat. Oh noes, tänkte jag. Men det verkar vara lugna puckar nu.

Känner mig bara trött, trött, trött.

Youtubar She & Him. Underbara Zooey. Har ni inte sett (500) days of summer så gör det ögonblickligen. Sorglig men fruktansvärt vacker. Och det är så det är. Man tror på kärlek, eller så gör man det inte. I vilket fall som helst så överrumplar den en när man minst anar det.

This is a story of boy meets girl. The boy, Tom Hansen of Margate, New Jersey, grew up believing that he'd never truly be happy until the day he met the one. This belief stemmed from early exposure to sad British pop music and a total mis-reading of the movie 'The Graduate'. The girl, Summer Finn of Shinnecock, Michigan, did not share this belief. Since the disintegration of her parent's marriage she'd only love two things. The first was her long dark hair. The second was how easily she could cut it off and not feel a thing. Tom meets Summer on January 8th. He knows almost immediately she is who he has been searching for. This is a story of boy meets girl, but you should know upfront, this is not a love story.

Soundtrack! C'est merveilleux!

Min underbara och fina vän Eva har en fantastisk blogg där hon postar sina fotografier från Berlin och från sina resor. Jag älskar hennes foton. Och jag saknar henne enormt mycket. Därför får hon en alldeles egen uppdatering i min blogg. Titta på hennes vackra foto på evawallmark.se/blogg. Love you Eva.

Har absolut ingenting att skriva om. Kylan och detta evinnerliga jobbande gör mig utmattad och trött. Känner mig som en kopp te. En halvljummen, smaklös kopp te. Man trodde att den skulle bli god och värmande, men sen kom man på att man inte har någon honung hemma. Ungefär så.

Men jag försöker roa mig själv med att tänka på min sommar i Berlin. Hur den ska bli, hur mycket bra jag ska skriva, hur mycket gott vin jag ska dricka på alla fina caféer och barer, i solen, och alla fina foton jag ska knäppa, och på hur många underbara människor jag ska lära känna. Nu blir det ju förmodligen bara en månad i Berlin, men ändå. En månad bort ifrån Sverige och mitt lilla liv räcker gott och väl att drömma om. En månad i sommar-Berlin. Har börjat planera så smått. Det blir nästan hela juli. Om jag inte tar två veckor där, och två Paris. Har inte riktigt bestämt mig.

Också tittar jag på lite fina bilder som jag tog sist jag var där. Då var det i och för sig -15 hela tiden, men ändå underbart.





















Och lite panorama från mobilen, som jag aldrig lagt upp nånstans förr.

Let's not spill the truth, it's easier being alone. You're a shadow of the old, and I want something new. You've quit dreaming again, I can see it now clear. But I'll wake up every morning, with the big black and the blue.

Idag släpps äntligen Eels nya skiva End Times.

Själv lyssnar jag just nu på det underbara soundtracket till Ghost World. Så feel good. Ska ta en varm dusch och gå ner till biblioteket och låna fler Murakami. Ikväll ska jag se Golden Globe.

Har haft en ångestmåndag. Ingenting känns kul eller bra eller intressant. Klump i magen och saknad. Läser mycket. Skriver mycket. Längtar men jag vet inte varför.

Ja, så här fortsätter vi alltså var och en på sitt håll att leva våra liv, tänkte jag. Hur djupt ödesdiger förlust vi än drabbats av, hur viktig sak som slitits oss ur händerna och berövats oss, eller hur mycket vi än bara lämnat efter oss vårt yttre skinn och förvandlats till helt andra människor lyckas vi alltså på det här viset tyst leva vidare. Vi lyckas sträcka ut våra händer och dra till oss vår utmätta tid för att sedan lämna den bakom oss. Utföra vardagliga rutinhandlingar - ibland riktigt skickligt. Dessa tankar fick mig att känna en fruktansvärd tomhetskänsla.

Nu ska jag till Fia och lyssna på den här låten. Hej.

A picture of you in your room/apartment:



Har nästan inga bilder på mig i min lägenhet, bara på mina fötter.

A picture of you very drunk:



Nyår 08 i Berlin. Dansade hela natten på Cookies & Cream, drack Whiskey sours med Björn och hade svarta heliumballonger i glasögonen. 

A picture of you on your birthday:



Johanna & jag när jag fyllde 24.

The youngest picture you can find of yourself in digital form:



Dricker välling i mammas famn. Martin är 3 år. Mamma är 24.

A picture of you in one of your favourite outfits:



Älskar klänningar. Den här är tyvärr lite trasig men jag älskar den ändå.
+ matcha med grungemössa, brillor och snygga klackar.

A picture of you making a goofy face at the camera:



Jag & Kotten i CPH.

A picture you miiiiiight have edited to make yourself more attractive:



A picture of a night you regret:



En kväll i januari (2003?) när Jenny blev så full att hon stack en skalkniv i mitt ben. Har fortfarande ärr.

A picture of you truly being yourself.



Med mina bröder (& Sara och Hanna), ute i naturen. Oslagbar kombo.

The most recent picture of you:



A picture of you being ridiculous:



"Du, mamma, kolla här..."

A picture of you showing off a new haircut/color:



Blond för första gången sen jag var 14. (2008)

A picture of a time in your life that’s over, but you wish it wasn’t:



Första gången jag var i Paris. Det var pure bliss och kärlek och fjärilar i magen.

A picture of a time in your life that’s over, and you couldn’t be more thankful that it is:



Sommaren -09.

A picture of you when you were anything but happy:



I höstas.

A picture of you that you had no idea was being taken.



Ute på fotosafari. Precis som vilken galen foto-japan som helst så har jag konstiga poser när jag fotar.

A picture of you when you were a different person than you are now.



Hultsfred med Johanna. Kan man ha förändrats mer eller?!?

A picture of you with someone you love.



Min bästa kotte, kusin, kärlek, bästis: Emma. Vad som än händer så är hon den jag älskar mest.

from emma, forever ago.

Härligt att jag börjat sova igen. Snittade 3 h/natt ett tag, men börjar sakta men säkert hitta rytmen igen. Och med sömnen kommer energin och glädjen, och med glädjen kommer kreativiteten. I have missed you.

Började dagen med en kopp kaffe och en Lucky Strike sittandes på en stol i balkongdörröppningen, med solen i ansiktet. +11 i solen, och när jag sen gick in i lägenheten kändes ögonen sådär blinda som de gör när man varit utomhus på sommaren.

Tar itu med Fibes, oh fibes-intervjun och lyssnar på The Words nya singel FAG. Mycket bra och upptempo. Orkar inte lyssna mer på ledsen musik. Den gör mig, ja, ledsen. Och ledsen är det sista jag orkar vara. Försöker tänka happy thoughts och planera min sommar istället. Den ska jag spendera antingen i Berlin eller New York, beroende på hur mycket pengar jag lyckas spara. Trevligt för plånboken är iallafall att norska Feel Air ska börja sälja NY-resor från 1750:-! Ja, ni läste helt rätt. Fantastiskt för oss som är dåliga på att spara och hellre köper goda frukostar och lösögonfransar för lönen.

Ryan Adams goes Woody goes to Paris and dyes his hair blonde. När JJ gjort slut. Älskar.

Har varit hos Sofia och tittat på TV. Världens gulligaste norrlandspappa i Familjen Annorlunda. Snart flyttar Jessica A till vårt hood och har utlovat kafferep för tant Grön, Brun & Gredelin en söndag i månaden. Vad hade man gjort utan goda vänner. Förmodligen ruttnat.

Sitter och tittar igenom gamla foto för att jag måste bränna ut dem på CD. Min externa hårddisk är proppfull snart. Här är lite gamla godingar!


Nyinflyttad på Erik Dahlbergsgatan. Oh happy days.


Hade alltid den där scarvsen.


Första gången jag träffade Eva. Minns fortfarande hur gullig hon var när hon sa "Jag kan inte rapa" med ledsen bebisröst. <3 at first sight.


Emma på någon av alla oräkneliga balkongfester på Erik Dahlbergsg.


Michal har precis rakat av sin mustasch & Emma är på topp.


Back in the days när jag kunde tituleras "joggare". Snart dags igen, måste bara köpa nya skor.


Med Kotten på en av våra Köpenhamnstrips.


Lägenheten vi renoverade tillsammans är nog det jag saknar mest med mitt gamla förhållande.


Modebloggade rätt mycket ett tag under 2008, men tröttnade rätt så snabbt.


I fågelparken med bröder & mor.


Lillebror <3


Fåglar är det bästa jag vet. Det bästa fåglar vet är mig. De låter mig aldrig gå.


En av mina favoritbilder!


La mycket pussel den sommaren.


& Ziggy played on his guitar.


Malte kom till världen & fångade mitt hjärta.


Fick Fear & Loathing in Las Vegas läst högt för mig.


Köpte & läste klassikersamlingen som Aftonbladet gav ut.


Strandpromenad.


Dogge som blev min kompis efter alla gånger jag gick till Pålsjö skog för att springa. <3


Samma dag som jag gick till Jossi och sa "klipp mig som Kate Moss".

Så mycket foto, så många minnen. Ska försöka sammanfatta 2009 nästa gång. Med betoning på försöka. För det var ett av de sämsta åren i mitt liv. 2008 var topp och guld.

Godnatt! <3

Den perfekta mössan för alla oss som vill prova hur det är att vara skäggig, och samtidigt slippa frysa.

Fantastiskt.

Nyårsafton 2009.

Funderar på att åka till STHLM den 29e för att hälsa på min bror och Loppan, och för att se Local Natives den 31e. Behöver ett break i min vardag. Det är nog ett tecken på att vara born under a bad sign att jag verkligen mådde 100% bra, och att allt naturligtvis gick åt pipan sen. Tillbaks till ruta ett, men hang in there kitten. And even though I can't be sure, memory tells me that these times are worth working for.

Firar att jag varit rökfri i 2 månader med att ta en cigarett.
Japp. Så går det när livet är ur funktion.

Råå, Hembygdsparken & Skälderviken.

You're waiting for an answer that's acceptable, but the current sweeps you out to sea,
and it keeps you guessing helplessly.

You're praying for a savior who's exceptional, someone who'll lift you from your knees and salve your wounds, hand you the keys and offer you the kingdom of your dreams.

But nothing's ever as it seems, you find yourself farther downstream,
alone, save for the echo of your screams.

Ah honey, dreams are rarely what they seem.