körv ska körv ha

Lång och mysig dag. Våren är här på riktigt. Det var för varmt för jacka! Vi var först på BVC med Rufus för att väga och mäta. Sen tog vi en lunch på Waynes så att Rufus kunde äta (enda barnvänliga kafét i stan?). Min storebror och hans tjej Sara är i Skåne och skulle till en stor Loppis som ligger utanför stan, Framtid, så vi bestämde oss för att åka med. Vi drog med oss Dennis och Friberg, som mest satt och drack kaffe med de andra skvallertanterna. Vi hittade en gungstol (precis vad vi åkte dit för att leta efter) för 150:-. Nu ska det ammas och gungas. Hittade även en hel hög med babykläder, en barnbok, två pocket och en röd kattmjukis. Rufus fick äntligen träffa sin morbror Martin och sin tant Sara (och Melina och Hanna såklert), och det var hur mysigt som helst. Han fick jättefina presenter, bland annat den fina korvmössan på bilden. Körv ska körv ha.


Sebbe jobbar ikväll så jag ska väl mest mysa med körven och kolla på tv. Imorgon åker vi till mina föräldrar och äter påskmiddag.

minisemester



Jag och Rufus är hemma hos mina föräldrar. S var i Stockholm igår och spelade så vi passade på att åka hit för lite avkoppling och för att träffa familjen. Vi har haft det jättebra och Rufus blir helt bortskämd med saker. Idag fick han en snuttefilt som han ÄLSKAR. Lägger man den över hans ögon slocknar han på två röda.

Vi ska snart åka hem och ha filmkväll. The King's Speech. Fick den Oscar för bästa film? Jag såg inte Oscarsgalan i år, kanske första gången på minst 10 år. Noll koll och totalt inne i bebisbubblan. Allt som inte har med Rufus att göta är tråkigt, typ. Man är så rolig. Ibland när någon pratar så är jag bara helt blank i huvudet. Och något vettigt att säga har man inte heller. Glömmer vad saker heter och vad grammatik är. Och ovanpå det trötthet eftersom sömnen är så upphackad. Max 4 timmar har jag sovit som längst tror jag. Inte konstigt man känner sig lite låg. Mest som en mjölkko. Men det blir bättre och känns lättare och mer naturligt för varje dag som går. Snart kan jag börja träna så smått också, och då frigörs det en massa glada endorfiner. Någon som vet om det finns babygympa i Helsingborg? Annars får det bli babysim.

otto & ru


Sitter och tittar på Simpsons.

go to sleep my little baby


Varför sover du inte, lilla bebis?
Jag har läst på en massa ställen att spädbarn sover mycket, cirka 15 timmar per dygn. Om Rufus gör det? Nej. Han har i princip varit vaken sen halv ett, förutom 10 minuter här och där. På natten sover han visserligen 4-5 timmar på raken. Jag hoppas verkligen att det är en övergående fas, för jag blir lite knäpp av att passa upp på honom non stop. Han har varit superkinkig med maten de senaste dagarna också. Istället för att somna när han är klar, så börjar han skrika. Inte för att maten är slut, utan för att han är mätt, eller nåt. Så hans sovtimmar under dagen, då när man brukar få nåt gjort, existerar inte just nu. Tur att vi är två som är hemma, annars hade jag nog blivit lite lätt störd i huvudet. Nu är Sebbe och jobbar och Rufus har precis ätit lite och fått på sig pyjamas. Han är rätt nöjd för tillfället, ligger och tittar och jollrar, men hans ögon är som tefat. Han borde ju vara supertrött så länge som han varit vaken. Gick ut med honom i vagnen innan med förhoppningen att han skulle sova, men han låg bara och tittade. Sen sov han max 15 minuter och sen var jag tvungen att lyfta in honom när vi kom hem och då vaknade han. Suck. Tips och trix mottages gärna. Diskhandduken över ögonen funkar bara ibland.

Fikadag




Var och fikade på Koppi idag med Rufus, Sebastian och hans systrar. Sen följde vi Sebbe till tåget och pussade honom hejdå. Han åkte till Malmö för ännu en förbandsspelning. Bytte och ammade på Knutpunktens skötrum. Sen fikade jag med systrarna igen, i norra hamnen. Sjukt skön och solig dag. Nu känns det som att våren är här på riktigt.
Gissa vad Rufus gör nu? Japp, kollar på tv och jollrar. Och kramar sin noshörning Otto.

att blogga från mobilen



Jag håller på att lära mig att blogga från mobilen. Det blir nog bra det här. Photobucket har en jättebra app till bilder. Så slipper jag starta macen varje gång jag vill uppdatera bloggen. Använder ju iPhonen tusen gånger oftare än datorn. Plus att jag kan blogga från sängen, skogen eller toan, härligt. Hoppas det fungerar nu då.

Väntar på att S ska komma hem. Han har varit i Göteborg och förbandat åt Moto Boy. Jag och Rufus har varit på BVC, och han växer jättemycket. Nästan 4 kilo och 55 cm lång. Duktig liten mjölkdrickare. Sen har vi bara tittat på TV. Rufus älskar att se på TV, han ligger i soffan och blir sur om man lägger sig bredvid honom. Låter honom inte titta så mycket såklart. Men när han gnäller är det ett jättebra sätt att lugna honom.

Nu kom min bättre hälft hem. Rufus har varit vaken nästan hela dagen, fast lugn och snäll. Han somnade äntligen för typ två timmar sen. Har matat honom nästan varannan timme hela dagen så nu tänker jag låta honom sova tills han själv säger ifrån. Det är tröttsamt att mata så mycket på natten. Brukar väcka honom ibland för att det gått typ fem timmar och han blir helt galen när han ska äta, och det slutar med skrikfest istället för en mätt bebis. Men inatt får han sova.

dra åt skogen

Jag & Ru gick en långpromenad i skogen idag. Den längsta jag gått sen BB. Så himla skönt, men det kändes rätt bra i bäckenet efteråt. Jag ska försöka gå varje dag nu, vill verkligen bli av med överskottshuden på magen. Kan ju inte börja träna än, och banta får man inte göra när man ammar, så promenader får det bli mycket av från och med nu. Ska bli spännande att väga mig på måndag när jag ska till mina föräldrar...

en helt vanlig dag

Idag var Anne (min gamla arbetskamrat) och hennes son Owen här och hälsade på. Owen är 5 och tycker mest om att spela Super Mario Brothers och blir skitsur om man försöker pussa honom.
Vi har precis badat Rufus, och nu går Sebbe runt och sjunger för honom. Kul att bada, men inte kul efteråt när man blir helt kall. Har varit extremt trött idag, och Rufus har varit gnälligare än vanligt. Tidigt i säng ikväll alltså.

helsingør, familjen fisher och pappa-bebis-bandet

Igår var det dubbelt firande. Jag och Sebastian firade 1 år, och Rufus blev 1 månad gammal. Detta firade vi med att åka till Helsingör och äta korv på torget. Man blev ju lite lagom sugen på att ta en öl i solen. Men Rufus var inte så sugen på mjölk med ölsmak.

Hemskt mysig dag iallafall. Sen lagade vi kycklingmiddag och såg sista avsnitten av Six Feet Under. Så hemskt sorgligt och tråkigt att säga adjö till familjen Fisher. Det var andra gången jag såg den, och det är verkligen världens bästa serie. Och jag märkte att andra saker och personer kändes viktigare när jag tittade den här gången. När jag såg serien när den sändes, så gillade jag Claires despair, "Charlotte light and dark" och Nate. Den här gången fastnade jag mest för Lisa, Maya, och Brenda i sista säsongen. För att jag själv är mamma förstås. Sjukt jävla bra serie iallafall. Nu ska vi plöja Dexter. Underbara Michael C Hall.

Sebbe och Rufus är nere på stan och fikar med Rufus fastrar. Jag är helt och hållet lugn med att släppa iväg Rufus med sin pappa. Varför skulle jag inte vara det? Jag och Sebastian delar på allt ansvar eftersom vi båda är hemma så mycket. Vi byter blöjor, nattar, badar, tröstar och löser av varandra. Och jag vet att många mammor inte hade varit lugna med att inte vara med sin bebis hela, hela tiden. Men jag tror bara att det är för att pappor i vanliga fall ofta inte är hemma lika mycket som mammorna, och att mamman på så sätt förlorar sin kontroll om hon släpper iväg pappa och barn på ensamtid. Men pappa-bebis-bandet är minst lika viktigt som mamma-bebis. Det enda pappan inte kan göra är att amma. Vad smidigt då att det finns bröstpump. Jag skickade med en matflaska, pussade dem hejdå, och sitter nu i och för sig här och saknar dem massor. Men det är ändå skönt att jag känner mig jättetrygg och försäkrad om att Rufus är i världens bästa händer.

Nu ska jag städa lite här hemma (med Foo Fighters nya på HÖGSTA VOLYM). Utan en bebis som pockar på min uppmärksamhet för att hans napp har ramlar ur munnen för femtitrettonde gången.

världens bästa känsla

På lördag fyller Rufus en månad. Tiden går så jäkla fort. Fast det är lite roligare nu när man är mindre osäker och inte freakar ut var femte minut. Fast det kommer nog dröja innan jag slutar titta efter så att han andas stup i kvarten. Speciellt när man är ute med vagnen. Fast det är väl ett normalt, hälsosamt, reptilt beteende.

Var hos BVC idag. Har varit där varje dag och lapiserat Rufus navel som är lite svårläkt. När naveln trillade av så hade han kvar en röd "tapp", så barnmorskan har varje dag penslat på lapis, silvernitrat, så att det ska läka fortare. Tappen har försvunnit, men han är fortfarande lite varig i naveln. Vi ska dit på måndag igen, hoppas att det blir bättre snart. Blöjan ligger liksom och skaver på såret också. Men det är tydligen ganska vanligt att lapisera.

Idag vägdes och mättes han också. 54 cm lång och 3626 gram tung. Han växer så det knakar vår lille groda.

Vi gick ner till stan och fikade på Koppi med Tjörne och Fredrik. Sen Åhléns för inköp av en body och ett par brallor. Åkte hem och lekte och hade musikstund, åt makaroner och korv, och sov middag. Nu sover Rufus äntligen så jag ska äta lite mackor och kolla på Grey's. Sebastian jobbar. Har haft en så himla bra dag. Har hunnit ikapp med mig själv lite tror jag. Har varit väldigt deppig sen förlossningen, men det börjar kännas mycket bättre. Dessutom är det så gudomligt skönt med solsken att man blir helt sprittig i hela kroppen. Och när Rufus igår avfyrade världens leende om och om igen när Sebbe dansade, så känns allt som varit jobbig så VÄRT. Han har lett sen han var 2 veckor, men igår var han så närvarande och liksom skrattade åt att hans pappa var jätterolig. Varje dag är en sån gåva när man har barn. Det känns som att jag nu, när jag återhämtat mig efter förlossningen och snittet i princip inte längre känns, äntligen hittat meningen med livet. Och det är världens bästa känsla.