book full of quotes

Bosse, Rufus, Otto.

Rufus börjar bli stor nog att få plats i sina första Converse. Nästan. Det fattas några centimeter.
Vi sitter i gungstolen och tittar på Top Model just nu. Ska strax vika alla kläder som Rufus fick av grannen igår. En hel säck! Ska sortera vad som ska sparas, mycket är för litet tror jag. Han växer så snabbt. Över 5 kilo och snart 60 cm lång. Big baby. Nästa vecka börjar vi på föräldraträff. Det ska bli kul. Bra att ha nåt att göra varje vecka. Jag blir lätt lite lat av att bara gå hemma. Fast vi får sova rätt mycket just nu. Inatt sov han i femtimmarsintervaller. Fem timmar. Det är första gången jag sovit fem timmar på tio veckor. Det känns plötsligt lite lättare att leva. Lite mer ork. Skönt.

Foto: Rebecca Wijk
Grattis Rufus två månader 9/5.

Hade en traumatisk flygresa hem. Fick elfel på det lilla propellerplanet 8 minuter efter start och fick vända tillbaka till Visby. Det var ingen fara för våra liv (fast det visste vi ju inte då), men jag fick panik och trodde att vi skulle dö. Det hjälpte ju inte att jag inte sovit ut på två månader och är allmänt snurrig och obalanserad, inte hade ätit nåt, och fortfarande är i en liten bubbla och reptilhjärnan är påkopplad och fokuserad på minsta lilla hot mot min bebis liv. Det värsta var att sätta mig på ännu ett plan några timmar senare. Förstår inte hur jag klarade det. Eller, egentligen gjorde jag inte det för jag flippade totalt och mådde fruktansvärt dåligt under hela resan hem. Riktigt traumatiskt. Mår typ fortfarande dåligt och drömmer mardrömmar om att vi störtar i havet. Det kanske låter överdrivet, men det bara svartnade och instinkten tog över. Jag låter definitivt bli att flyga igen tills jag är mer normal och stabil. Det var inte längesen jag slutade sova med lampan tänd. Och jag ligger fortfarande och lyssnar så att han andas. Lite smått psykotiskt tillstånd alltså. Hade det där hänt innan jag blev mamma hade jag säkert lugnt suttit och läst min bok och läst in situationen som ofarlig. Men min bebis liv var plötsligt i fara, så jag reagerade helt normalt. Genom att få total panik. Så jävla läskigt.

Fick inte så mycket sömn inatt eftersom det var så mycket oväsen utanför. Först nattklubb här under på Munkkällaren till 2, sen kom grävskoporna vid 7. Vi gick och drack kaffe och åt kaka och spisade jazz på ett bok- & musikkafé. Sebbe var tvungen att repa och vila lite eftersom han hade spelning, så jag tog med mig Rufus på en promenad längs med ringmuren. Så fantastiskt vackert att hjärtat knottrade sig. Rufus älskade terrängen, skump skump skump, och sov hela tiden. Jag njöt och tog en miljon foto. Önskar att jag hade en bra kamera, iPhone-foto är inte så jätteroliga. Men bättre än inget. Det är ju inte kameran som gör fotografen, som de vise säger.
Var ute typ en och en halv timme, sen åt vi schnitzel på Munken och träffade lite folk, tex Lee Gotvik som förbandar åt Sebbe. Mycket trevlig tjej med bred gotländsk dialekt. Så himla fint. Just nu är Sebbe nere och spelar så jag ser på tv. Tänkte gå ner och titta, men känner att det ännu är för tidigt för Rufus. Kåporna sitter bra och han har vant sig vid att ha dem. Men det blir lätt stimmigt och jag väntar tills han kan sitta själv, eftersom jag inte får ha med vagnen pga brandsäkerheten.
Rufus somnade inför natten för längesen. Ska nog öppna chipspåsen och bara ta det lugnt. Imorgon flyger vi hem runt lunch. Trist, gillar verkligen Visby. Men hemma bäst, såklart. Godnatt.

Nu är vi framme i Visby. Vi flög hit med ett pyttelitet propellerplan och Rufus sov sött hela resan. Väl här åkte vi till Munkkällaren där Sebbe ska spela imorgon. Bor i en lägenhet en våning upp. Har utsikt över en kyrkoruin i sten som är jättevacker. Vi har precis ätit och gått en liten sväng och det är verkligen en helt underbart fin stad. Gamla fina hus och kullersten. Nu ska vi ta en liten lur.

Ville bara berätta att Sebastian friade till mig idag och jag sa ja. Så nu är vi förlovade. Mycket romantiskt tog han med mig till en fin plats vid havet. Jag älskar honom och vår son över allt annat och vill naturligtvis gifta mig med honom. Även fast livet som småbarnsföräldrar kan tära på ett förhållande så har vi lovat varandra att gå igenom det här ihop. Och nu känns det ännu bättre och mer på riktigt. Riktigt glad idag. Imorgon åker vi till Visby. Supernervös inför flygresan. Ska försöka sova nu. Godnatt.

Jag har inte hunnit/orkat uppdatera här. Har haft fullt upp med bebisen. Han har börjat upptäcka grejer runt omkring sig, tex är det jätteroligt att ligga i babygymmet och slå på grejerna som hänger där. Även mysigt att ligga och känna på fårfällen som jag lagt i babysittern. Han knorrar av förtjusning när jag lägger honom där och han bara har blöjan på sig. Så mysigt, tycker han. Han är även väldigt stark i nacken, men kan fortfarande "tappa huvudet" ibland. Dock går det att lyfta honom över huvudet så att han flyger. Och när han ligger på mage håller han upp huvudet rätt länge. Det är skönt att slippa hålla en hand på huvudet hela tiden. Man har en hand fri att göra saker med och slipper vara nervös för det. Snart håller han upp det helt, det ska bli skönt. Om en vecka blir han två månader. Förstår inte hur tiden kan gå så snabbt, men man har ju fullt upp hela tiden och det händer nya saker varje dag. Han blir mer och mer en liten person som kan kommunicera mer än med bara skrik. Man lär sig snabbt vad han vill ha. Full service dygnet runt är det såklart, vilket tär på både kropp och psyke. Han har börjat somna tidigare på kvällen. Runt 21-22, men vaknar oftast var tredje timme för lite käk. Man får helt enkelt hålla i bakhuvudet att det inte kommer att vara såhär för evigt. Jag har ju min kära kille som är hemma varje dag med mig, så han brukar ofta ta honom på förmiddagen så att jag får några timmars extra sömn. Verkligen guld värt. Då orkar jag sköta hushållet utan att vara en zombiemamma. Det är ju såklart jobbigt med upphackad sömn, men i värsta fall får jag ta en lur på dagen. Fast det behöver jag inte göra så ofta. Nu är det dags för sömn. Ett litet tag iallafall.