världens största egoist

Rufus & morfar. & mormor som dricker kaffe i bakgrunden.

Vet inte hur många gånger jag har öppnat ett dokument för att göra ett inlägg här, och sen helt enkelt inte orkat skriva något. Eller börjat skriva och sen tvingats springa iväg och ta hand om min bebis. Eller skrivit en massa och se raderat det för att jag kände att allt jag skrev var för ärligt. Varannan dag vill jag vara jätteärlig och öppen, för att nästa bara vara hemlig och hålla masken och låtsas att allt är peachy. Så är det ju. Väldigt svenskt beteende.
Rufus har haft en ganska jobbig period i ett par, tre veckor. Två tänder i underkäken, vaccination, förkylning och matvägran om vartannat. Plus att vi försökte sluta med hans magmedicin. Slutade nog för tvärt (man ska trappa ner), och resultatet blev en bebis med magknip som ylade utan uppehåll. Så nu kör vi på med medicinen, men trappar ner med två droppar i veckan.

Annars börjar livet komma ikapp. Det är mycket lättare nu när han är större. I morgon blir han fyra månader. Tiden bara FLYGER iväg. Vi väntar med smakportioner tills han är runt ett halvår. Känner att det är lite tidigt nu. Han blir mätt och nöjd av mjölken.
Det enda som är jobbigt är att jag aldrig träffar mina vänner längre. Isolerade mig totalt redan innan jag fick Rufus, eftersom jag inte kunde gå på grund av foglossning. Och sedan åkte jag på en rejäl förlossningsdepression. Och då orkade jag inte göra något mer än att vara hemma och försöka komma på benen igen. Kunde knappt ta hand om Rufus, men Sebastian var hemma så det löste ju sig ändå. Nu mår jag nästan helt bra igen. De som aldrig varit deprimerade kan omöjligt förstå sig på hur det är. Man lever minut för minut, timme för timme, dag för dag. Men livet känns lättare nu. Jag vill och orkar så MYCKET mer. Kan ta hand om mitt hem, mitt barn och samtidigt orka ge mig ut och göra saker och samtidigt tycka att allt är roligt. Sebastian är bra på att dra med mig ut och göra saker.
Det är både svårare och lättare än jag trodde att få barn. Många (barnlösa) personer tycker att det är väldigt egoistiskt att skaffa barn, men jag håller inte med. Eftersom man ger upp sig själv för en annan människas skull, lägger sitt eget liv åt sidan under en väldigt lång period, och ofta slutar göra saker enbart för sig själv. Min son kommer alltid i första hand. Jag kommer oftast i tredje eller fjärde eller femte.
Fast jag håller med på det viset att det är väldigt tillfredsställande att inse att jag har skapat den här underbara lilla människan genom att bära honom inuti min kropp i nästan 42 veckor. Och att han växer genom att dricka mjölk som min kropp producerar. Och att han älskar mig och sin pappa över allt annat i hela världen. Och att jag hellre skulle dö än att något skulle hända honom. Om det är egoism, så är jag VÄRLDENS STÖRSTA egoist.
Idag är det regnigt och trist, så jag ska bara sy gardiner. Och kanske börja sandpappra tv-bänken som ska målas vit. En sak är i alla fall säker. Är hemskt glad över all ny energi. Jag har saknat dig, energin.

Kommentarer
Postat av: Sophie

Vad jobbigt det verkar varit för dig.

Men det blir bättre hela tiden, ju större de blir. Även om jag slapp förlossningsdeppis så ser jag såhär i efterhand när min fis blivit större (1år) att jag inte njöt jättemycket av ammningsfyllda nätter med ständigt avbruten sömn och isolering från omvärden. Men det blir bara roligare oh roligare hela tiden!

2011-07-09 @ 07:58:59
Postat av: Alexandra - mamma till Märta

Tänk att man ska behöva förlora vänner när man gjort det vi är till för. Att föröka sig.

Skrev faktiskt ett inlägg om det för någon vecka sen och avslutade med dem som bara tar energi.

Det var skönt, för innan sitter man bara inne med det utan att våga säga någonting.

Jag fick respons o kände att det äntligen var ett avslutat kapitel, finns så mycket nya vänner runt hörnet som väntar på en! :)



Och vad söt han är er Rufus, och vilka härliga bilder från BB! Har de verkligen varit så små?

2011-07-12 @ 22:35:25
URL: http://riktiglycka.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: