book full of quotes

Har läst 107 sidor preggobok (Ann Söderlund & Hannah Rosander - På Smällen från A till Bebis. Den bästa jag läst, även om de mest verkar vara Sex & The City-brudar som gör karriär, älskar att shoppa skor och dricka cosmo. Men en skön kontrast till alla faktaböcker som ofta glömmer killens roll i graviditeten. Och skönt med en bok som berättar hur det är, och inte förskönar). Har shoppat mina första preggokläder på H&M. Provade jeans men började nästan gråta för att de var så fula. Ska man behöva gå i leggings hela graviditeten, eller är det meningen att man ska klä sig som ett freak? Tur att det finns prisvärda oversizekläder hos nästan alla kedjor nu för tiden. Köpte iallafall en tröja, en klänning och leggings. Också fick jag en supermjuk och superfin grå hoodie, som var typ en meter bred och underbar, av S. Så bortskämd att jag nästan blir generad. Dagen innan firade vi att jag varit gravid i 100 dagar, och att vi lyssnat på den lilla körven, med att äta indiskt. Plus att jag fick blommor! Så himla fin kille man har.

Det är väldigt mycket graviditet just nu. Men så är det ju. Det är närvarande alltid. Jag bär med mig min mage överallt och allting jag gör nu för tiden reflekteras först i förhållande till mitt ofödda barn. Kan jag äta det här? Måste den där rökande människan gå framför mig? Kan jag dricka en cola nu när jag redan druckit kaffe? Är väldigt mycket inne på gravidsidor och läser på om allt. Ett helt nytt intresse har uppstått ur intet och livets fokus och vad som är viktigt har förändrats radikalt. Det tog ett bra tag att vänja sig, och gudarna ska veta att jag inte var en strålande sol de första 2 månaderna. Både för att hormornerna spökade som gamla gastar, för att jag mådde väldigt illa, och för att jag fick prioritera och ändra många dåliga vanor.

Det är så nytt allting. Jag måste bygga ett mjuk och skönt bo. Jag måste ta hand om min kropp och äta regelbundet och nyttigt. Jag måste veta allt som händer i min kropp varje vecka. Jag måste veta vad som händer med min bebis kropp varje vecka. Jag måste fundera på namn, barnvagn, ny lägenhet osv. Men samtidigt är jag väldigt lugn och rofylld. Jag knarkar bebis-hormoner och det är det bästa (och konstigaste) jag har varit med om. Det enda som är megajobbigt är att jag är så trött. Kan lätt ligga i sängen hela dagen och småslumra och glömma bort att det finns ett verkligt liv som pågår utanför min dörr. Förhoppningsvis kommer jag att bli piggare. Och blir jag inte det så är det inte hela världen. Life is ha-ha funny. Och jag gör detta ihop med världens bästa människa med världens största hjärta. Kunde inte ha valt en bättre pappa.