helsingør, familjen fisher och pappa-bebis-bandet

Igår var det dubbelt firande. Jag och Sebastian firade 1 år, och Rufus blev 1 månad gammal. Detta firade vi med att åka till Helsingör och äta korv på torget. Man blev ju lite lagom sugen på att ta en öl i solen. Men Rufus var inte så sugen på mjölk med ölsmak.

Hemskt mysig dag iallafall. Sen lagade vi kycklingmiddag och såg sista avsnitten av Six Feet Under. Så hemskt sorgligt och tråkigt att säga adjö till familjen Fisher. Det var andra gången jag såg den, och det är verkligen världens bästa serie. Och jag märkte att andra saker och personer kändes viktigare när jag tittade den här gången. När jag såg serien när den sändes, så gillade jag Claires despair, "Charlotte light and dark" och Nate. Den här gången fastnade jag mest för Lisa, Maya, och Brenda i sista säsongen. För att jag själv är mamma förstås. Sjukt jävla bra serie iallafall. Nu ska vi plöja Dexter. Underbara Michael C Hall.

Sebbe och Rufus är nere på stan och fikar med Rufus fastrar. Jag är helt och hållet lugn med att släppa iväg Rufus med sin pappa. Varför skulle jag inte vara det? Jag och Sebastian delar på allt ansvar eftersom vi båda är hemma så mycket. Vi byter blöjor, nattar, badar, tröstar och löser av varandra. Och jag vet att många mammor inte hade varit lugna med att inte vara med sin bebis hela, hela tiden. Men jag tror bara att det är för att pappor i vanliga fall ofta inte är hemma lika mycket som mammorna, och att mamman på så sätt förlorar sin kontroll om hon släpper iväg pappa och barn på ensamtid. Men pappa-bebis-bandet är minst lika viktigt som mamma-bebis. Det enda pappan inte kan göra är att amma. Vad smidigt då att det finns bröstpump. Jag skickade med en matflaska, pussade dem hejdå, och sitter nu i och för sig här och saknar dem massor. Men det är ändå skönt att jag känner mig jättetrygg och försäkrad om att Rufus är i världens bästa händer.

Nu ska jag städa lite här hemma (med Foo Fighters nya på HÖGSTA VOLYM). Utan en bebis som pockar på min uppmärksamhet för att hans napp har ramlar ur munnen för femtitrettonde gången.

Kommentarer
Postat av: jonna

Vilken klok och fin mamma du är!

Postat av: Maria Lim

Gud hvor hyggeligt, fine billeder Maria! Tillykke med Rufus! Og Tillykke til jer. <3.

2011-04-10 @ 18:49:59
URL: http://fakefur.wordpress.com
Postat av: Eva

Han är en superpappa - och du en supermamma som kan släppa!

Kram Eva

2011-04-10 @ 19:48:48
URL: http://medfingrarnaijorden.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: