tjugo dagar kvar...

Siri & Emma skapar musik

Johanna, Billie & Elliotte

Söta Naima

Naima slappar i soffan

Siri, Emma, Johanna, Billie & Elliotte käkar majskrokar

Jessica busar med världens gladaste Naima


Playdate hemma hos Jessica i torsdags, med fyra små flickor (och en nästan färdigbakad bebis i magen) och fyra stora mammor. Min lilla knodd kommer ha många beundrarinnor under framtidens playdates...

Jessica har precis flyttat så vi tittade på hennes nya lägenhet och blev bjudna på supergod mat, och jordgubbar med glass tlll efterrätt. Var helt slutkörd när jag kom hem och var tvungen att ta en powernap. Det är inte mycket energi man har över nu i dessa dagar. Började dessutom må väldigt illa på kvällen och mådde jättedåligt hela natten och morgonen. Hade möte hos barnmorskan vid halv 11 och masade mig dit. Allting såg bra ut som vanligt, bebisen är äntligen fixerad, så nu väntar vi bara på att han ska känna sig redo för the great big yonder.

Det börjar kännas konstigt att säga HAN om bebisen. Tänk nu om det inte är en pojke? Vi fick visserligen en bild på en liten snopp med oss hem från ultraljudet, men man vet ju aldrig hundra procent säkert... Har börjat säga bebisen istället... Och det där med namn känns också klurigt. Vi har ju haft ett namn hela tiden som vi vill att lillkorven ska heta, men nu vet jag inte längre. Vi får helt enkelt se vem det är som kommer ut. Om 3, 4... högst 5 veckor... Så snart.

Började packa BB-väskan igår. Allt till lilla korven är nerpackat. Lite svårare att packa till sig själv. Använder ju det mesta. Ska köpa lite dubletter av hygiengrejer, annars får man väl kasta ner det sista innan vi åker in. Och Sebastian får ju inte stanna kvar över natten (nya regler från och med 1/2, så typiskt) så han kan ju åka hem och hämta det vi glömmer. Vilket vi säkert lär göra. Viktigast är väl typ kamera och rena underkläder känns det som. Och en egen kudde.

Har varit så trött idag. Mitt järnvärde var lågt igen. Har iallafall lyckats vika tvätten, tagit ett bad, ätit en pizza och plockat lite i vardagsummet. Blir stressad när det är stökigt (inte för att han någonsin är så stökigt) och vill gärna springa omkring och fixa, men min kropp säger NEJ hela, hela tiden. Blir yr, mår illa, får sammandragningar. Vila, säger den, snart ska du föda en bebis. Får dåligt samvete av att bara ligga raklång också, när Sebastian jobbar två jobb och är borta hela dagarna och är helt slutkörd när han väl är hemma. Idag sågs vi typ 5 minuter och lyckades sitta ner ihop i soffan i ungefär 1... Och värre lär det väl bli sen med en liten bebis som pockar på vår uppmärksamhet. Fast jag har det så himla tråkigt hemma just nu, så en bebis som vill ha uppmärksamhet non stop kommer bara kännas som en befrielse från min zombietillvaro... Vet inte hur många fler böcker jag orkar läsa innan jag smäller av. Ibland tror jag att jag sover så mycket av ren tristess. För att tiden ska gå fortare.

Imorgon ska vi på 2-årskalas. Får se hur länge jag orkar stanna. Ska bli skönt att komma ut en sväng iallafall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: