i framsätet på min mustang maroon



Jag brukar kyssa mina minnen av dig
till smattret av regn
mot vindrutan på min Mustang Maroon
och skrika ”jag är inte gjord av socker,
jag kommer inte att smälta i regnet”
när jag springer naken längs vägen
intill torpet där Strindberg skrev om sitt inferno

Men ni skrattar bara och
viftar med ögonfransarna
skakar på huvudet för att jag
startar orkaner i era hjärtan

Och det finns änglar som aldrig bryr sig
som aldrig orkar gå upp ur sängen på morgonen
det finns änglar som svettas farin och
så finns det jag

Men ni skakar bara på era huvud och
klappar mig aldrig på mitt för jag är virvelvinden
som stökar till era liv
som stökar till era liv
som fimpar mina LS mot era pannor

Jag är ett hundöra i livet
en markering i periferin
det var något ni skulle minnas
det var mig ni skulle minnas
för att jag är sömnen och
sockerkakor som fastnar i gommen

Men ni höjer bara på ögonbrynen så
jag tar er med på en vals över dragspelsromantik
plockar upp er från gatorna och frälser er
jag är er Singoalla, er madonna
er hora med tvålsmak som
uppgivet pekar med två fingrar
mina två längsta fingrar
till Gud

Och han döper mig i regn
i framsätet på min Mustang Maroon
med oblater som bröst
och radion som tröst
mellan tårar och regn
mellan ovett och svett
”and the bright light of salvation shines
in dark and empty skies”


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: