Postad i : 
2010-08-30 @ 11:06:19 Anledningen till att jag har varit pirrig och att humöret åkt berg och dalbana är enkel, men ändå helt enormt ofattbar. Idag var jag och S och lyssnade på ett litet hjärta som slog fort fort. Det tillhör den lilla person som just nu bor i min livmoder, och som beräknas komma ut i världen den 25 februari. Jag har varit så spänd och nervös och sett fram emot detta i så många månader att jag började störtgråta och inte riktigt kunde greppa att det var mitt barns hjärta jag hörde. Fick andas djupt och lyssna noga, och först då tror jag att jag verkligen verkligen förstod. Det är så enormt. Allt är så annorlunda nu. Livet känns bäst.
Fick ta massa blodprov på sjukhuset och gjorde misstaget att titta på den lilla slangen som sög ut mitt blod. Fick hissas ner i liggande ställning med fötterna pekandes mot taket. Är så mesig. Fattar inte varför jag inte tål att se blod, inte ens mitt eget liksom, men kan se hur mycket splatter- och vampyrfilm som helst.
Nu ska sova middag. Man blir trött av att ha en liten person i magen.
Fick ta massa blodprov på sjukhuset och gjorde misstaget att titta på den lilla slangen som sög ut mitt blod. Fick hissas ner i liggande ställning med fötterna pekandes mot taket. Är så mesig. Fattar inte varför jag inte tål att se blod, inte ens mitt eget liksom, men kan se hur mycket splatter- och vampyrfilm som helst.
Nu ska sova middag. Man blir trött av att ha en liten person i magen.
