sometimes it's right to do the wrong thing, and right now is one of those times






Jag tittar i perioder på alldeles för mycket film. Snittar 110 om året (ja, jag har såklart en lista) och ni kan ju själv räkna ut vad det innebär. Fast ibland är det 5-10 i veckan, och ibland ingen alls. Film är mitt liv. Kanske för att jag älskar att få andras historier berättade för mig genom bilder och dialog och skådisar som vet hur man berättar en bra histora. Men också för att det är en skön verklighetsflykt - att bara vara, och titta på en skärm.

Men såklart finns det enormt mycket dålig film. Det finns film i överflöd. Frågan är hur man ska välja vad man vill se. Ska man se en ny film, ska man se en gammal film, ska man se en komedi, eller en romantisk? Ska man kanske våga sig på en skräckis? Oftast så känner man ju i magen vad man känner för att se. Idag är jag lite ledsen och singel och ensam, så då kanske jag vill se en romantisk komedi för att jag behöver skratta och känna att livet inte är så kasst egentligen? Det finns hopp, och allt det där. Jag har funderat ganska mycket på det där, varför jag gillar film så mycket. Det slutgiltiga svaret tror jag är: När man är en tänkare, som försöker reda ut livets mysterier, så är det rätt så skönt att titta på andra som också försöker att göra samma sak.

Filmer behandlar ju oftast det essentiella i livet, the big fucking questions som alla har. Och filmer är bättre och enklare än böcker, för man slipper anstränga sig, man slipper traggla sig igenom femton tusen sidor av mellangrejer för att komma till poängen. En film varar i högst tre timmar. En bok varar betydligt längre.

Så... jag tänkte därför tipsa om lite film här i min so called blogg. Om det finns nåt som jag kan, så är det film.

THE WACKNESS är en helt underbar film om kärlek, livet och om att växa upp och inse att allt kanske inte bara handlar om guld och gröna dollars. Året är 1994 och Luke är en förvirrad tonåring som har sommarlov. Han säljer marijuana i sin glassvagn och hiphopen är stor i New York där han bor. Han är oskuld. Eller nej, han är inte oskuld, han har bara inte officiellt haft sex ännu. Han utbyter marijuana mot terapi med Dr. Squires, som är ungefär lika fucked up som vem som helst. En vänskap växer fram, samtidigt som Luke blir kär i Dr. Squires styvdotter.

Ja, du ser ju själv. En fantastisk kompott. Och som vanligt när det gäller filmer som jag lägger i mitt hjärta som en liten säck av guld, så är soundtracket enastående.

Och Mary Kate Olsen har en biroll som en flippad 90s-hippie.

Dr. Squires: Certain people you just can't trust, you know Luke? Never trust anyone who doesn't smoke pot or listen to Dylan. Never trust anyone who doesn't like the beach. Never, EVER, EVER trust anyone who says they don't like dogs! You meet someone who doesn't like dogs you alert the authorities IMMEDIATELY and you sure as SHIT don't MARRY THEM!

Luke Shapiro: Do me a favor, Steph?
Stephanie: Huh?
Luke Shapiro: Don't say nothin, ok? Just stand there til I leave. I wanna remember this. I've never done it before.
Stephanie: Never done what?
Luke Shapiro: Had my heart broken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: