Har 365 dagböcker, och läser igenom dem just nu. Det är roligt och teen. Hittade ett löst papper som jag måste ha skrivit när jag var kanske 17. Tycker fan att det är rätt bra (för att vara teen).
"Det finns så mycket saker, så mycket känslor, så mycket ord som måste ut. Tusen tusen tusentals mil av papper och tusentals liter bläck som måste spillas för att få ut allt jag måste säga. Jag har en inneboende känsla av att det finns så mycket jag måste ge världen och historien under den här korta perioden jag fått glädjen och lyckan att uppleva. En känsla av att jag verkligen måste göra mitt bästa och mitt yttersta för att lämna så mycket som möjligt av mig själv kvar. Jag har så mycket att säga och så mycket att ge, att jag helt enkelt oftast bara blir förlamad och paralyserad och totalt oförmögen att ge yttryck för någonting över huvudtaget, inte på något sätt i världen. Det finns inga gränser för mina tankar, men tiden rullar på för snabbt för att min hand ska hinna med, och tankarna försvinner i evigheten och gör mig frustrerad och uppgiven över att det kanske var det viktigaste jag någonsin tänkt."