26(+5)



Åkte till Framtid (loppis) idag och köpte en massa julpynt, lite bebiskläder och två barnböcker. Jag kan ju inte röra mig alls som förr, så promenaden från bussen och dit, och sen därifrån och tillbaka till bussen tog knäcken på mig. Plus att det snöade sjukt mycket. Tog myrsteg hela vägen dit för att inte ramla. Men det var det värt. Spenderade runt 200:- och fick hela väskan och en pappkasse fylld med tyger, dukar, ljusstakar och små svampar. Var där i cirka tre timmar. Jag ÄLSKAR Framtid. Jag älskar att leta fynd och att hitta udda fina saker. Har åkt dit med en rad olika personer innan, men föredrar att åka dit ensam eftersom jag verkligen vill kolla igenom allt, allt. Folk tröttnar alltid för snabbt tycker jag. En gång sa min lillebror "nu har jag kollat klart" när vi varit där i en minut. Blev lite stressad då.

De hade till och med livemusik idag. Och glögg.

Åkte in om Maxi på vägen hem och köpte blomjord och åt en korv.

Hela resan tog mig ungefär 4½ timme att genomföra. Tänk vad smidigt om man hade haft körkort. Då hade den här långa loppisdagen blivit kort istället. Då hade jag sluppit busschaufförer som bromsar skithårt när tanter och gravida står upp i gången. Och folk som inte ger upp sin plats trots att de ser min stora mage och alla kassar jag bär på. Ibland är jag övertydlig med magen och pustar och stånkar, för att de kanske inte alltid ser den genom jackan. Oftast finns det ju plats, men det händer ofta att jag får stå och flyga runt som en gammal vante. När jag är tillbaka i min gamla kropp så ska jag komma ihåg hur tungt det är att vara gravid. Hur stel, obalanserad och otymplig man är. Hur ont man har överallt eftersom kroppen växer skitsnabbt. Då ska jag alltid resa mig upp på bussen.

Sen finns det ju människor som bara skiter i andra och helt enkelt inte bryr sig, och de kan äta bajs.

I början av den här graviditeten, i somras, mådde jag rätt så illa, var hormonig och var på allmänt skithumör alltid. Då önskade jag att det syntes att jag var gravid så att jag kunde få sitta ner och slippa stå upp och må illa och svettas. Nu när det syns jättemycket så bryr sig folk inte ändå. Mycket märkligt. Om jag ser tex en gammal tant som går på, och ingen verkar bry sig om att hon flyger fram och tillbaka och kommer ramla när som helst eftersom hennes höfter är gjorda av papper, så nog fan ger jag henne min plats (nu är det dock omöjligt eftersom det tar skitlång tid för mig att resa på mig, och mina höfter också är gjorda av (brinnande) papper).

Det måste för övrigt vara sjukt mycket smidigare att vara höggravid på sommaren, när magen verkligen SYNS och inte döljer sig under lager av jackor och halsdukar. Bara glida på bussen och bli serverad en sittplats, känns det som. Eller så saknar folk i allmänhet kunskap om hur det känns att vara gravid. Fast är man normalt begåvad kan man väl räkna ut det själv.

När jag kom hem hade S varit på IKEA och det stod bebissaker och andra fina saker i hallen. Nu fattas vi bara skötbord och skötbädd. Så skönt att allt nästan är klart! Ska bara få upp stringhyllan och en klädhängare som jag ska ha till bebisgrejer/kläder också. Sen ska jag luta mig tillbaka och bara klappa mage fram till februari.

Har pysslat hela kvällen, druckit must och kollat på Kick-Ass. Nu är jag helt galet trött så jag ska läsa och sova. Kanske håller på att få normala sovtider igen. Peppar, peppar.

Kommentarer
Postat av: Linda

Jag tror inte att det är så farligt att säga till att någon kan ge upp sin plats för en.

2010-11-26 @ 13:55:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: