från och med nu (38+0), lille ru


Har varit hos mina föräldrar ett par dagar, när Sebastian har varit i Stockholm och spelat. Lite tryggare än att vara ensam hemma, fall i fall... Bara tagit det lugnt, ätit, sovit, kramats och klappat tre katter. Deras äldsta katt Kapsy fyller 15 år (!) nu i år. Helt galet. Hon är en döv, trött, pytteliten, smal, söt dramaqueen som tycker om ost. Hon är döpt av min lillebror, efter en kapsyl. Han samlade på kapsyler när vi skaffade katten. Då var han 10 år.

Jag är minst sagt höggravid och ligger mest ner och jäser. 38 hela veckor idag (lördag). Har minst tre gånger trott att det varit på gång, senast inatt. Men det är ju alltid falskt alarm. Jag undrar hur det kommer kännas när det är på riktigt. De säger att man vet. Jag längtar faktiskt till förlossningen nu. Jag vill träffa den lilla pysen som ligger i min mage, jag vill veta hur han ser ut, jag vill pussa på honom och ge honom allt, allt. Trygghet, värme, närhet, kärlek. Jag vill kunna titta på honom och veta att han har det bra, bäst. Visst har han det säkert jättebra i magen också, men det måste ju vara så trångt därinne just nu. Här ute finns det ju jättemycket plats och jättemånga pussar och jättemycket folk som vill träffa honom. Ja... ni märker ju att jag vill att han ska komma ut nu. Men det är (högst) fyra veckor kvar. Två veckor till beräknad förlossning, sen går förstföderskor väl rätt ofta över tiden också, så jag får räkna med ett par sega, tunga jäkla zombiedagar framöver. Ska försöka hitta någon rolig sysselsättning. Lägga 1000-bitarspussel, städa lägenheten med topz, räkna strån i ryamattan... Vadsomhelst. Hade jag orkat träffa en massa folk så hade det ju varit fint, men jag kan när som helst få för mig att somna, så jag är inget pålitligt sällskap. Imorgon ska vi iallafall på 1-årskalas i Glumslöv hos min kusin Emmas lilla Siri. Hoppas att vi får låna bil. Tvivlar på att jag kommer njuta av buss/tågresan.

Pappa lagade förresten min kamera. Det gick bara att ta 3 bilder helt plötsligt. Men nu kan jag ta massor igen. Bra, för jag vill ha med den till BB. Inga korniga, lågupplösta iphonebilder. Han kunde nog tyvärr inte rädda min externa hårddisk med alla mina miljarder bilder från cirka 10 år tillbaka. Jag hittade dock lite bilder som jag lagt upp på internet, plus de jag har på Facebook och här i bloggen, och så har jag lite på några skivor. Så allt är ju inte förlorat. Från och med nu skapar jag nya minnen, och är noggrann med att inte spara dem på en urkass hårddisk, utan på ett bergsäkert minneskort som inte havererar av en liten smäll i mötet med golvet. Orkar inte ens vara ledsen över bilderna. Min framtid väger upp förlusten av ett par pixlar av hur det var . Nu och sen är det bästa jag har och allt som betyder något.

Åkte hem idag, skönt att få sova i min egen säng igen. Fick lite panik av den lutande soffan. Magen är så himla tung så man kan bara sova typ på sidan, annars ligger all tyngd på kroppspulsådern. Och att ligga på sidan i en soffa som sluttar, nja... Inte så bekvämt. Har fått hem den fina vagnen också, så jag ligger och tittar på den och fattar halvt om halvt inte att det snart ligger en söt liten prinskorv i den. Åh, kom ut nu! Mamma längtar ihjäl sig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: