where do you go to my lovely?


Snacka om oregelbundna sovtider just nu. De säger att det är vanligt att det blir såhär de sista veckorna. En blandning av oro och spänning inför förlossningen, en minimal kissblåsa, inte så många sovställningar att välja mellan, hormoner och en bebis som gärna är vaken när alla andra sover. Och jag är TACKSAM över att jag är ledig och kan slumra till under dagens lopp. Men det börjar bli lite jobbigt att vakna runt 6 varje morgon (när man somnat 3), gå på toaletten för att det känns som att magen väger ett ton, sen lägga sig tillrätta under täcket, lite lättare, känna hur bebisen vaknar och börjar böka omkring (då måste man ju ligga och känna på de små fötter, händer och armbågar som putar ut), känna hur hungern kommer krypande, smyga upp, stänga sovrumsdörren, koka te och göra mackor och titta på alla släckta fönster i grannhuset, äta framför en tyst TV, läsa på soffan och försöka somna om, vänta på att Sebbe ska vakna för att det är så TYST och ensamt och tråkigt. Ibland lyckas jag somna om på soffan, men idag gick det inte. Tog en lång varm dusch och försökte somna i sängen men icke. Ögonen gick inte att stänga.

När Sebbe äääntligen vaknade frågade han om jag ville med till Malmö på en intervju han skulle göra för Bandpass. Klart jag ville! sa jag, äntligen nåt att göra. Klädde på mig och drack en kopp kaffe och åt frukost igen och sen blev jag så trött och seg att det gjorde ont överallt och sen kom illamåendet krypande och världen gungade och jag insåg att jag nog fick stanna hemma ändå. Suck. Han åkte och jag la mig och läste i sängen. Vid 1 somnade jag med min nya bästa kompis ögonmasken, till ljudet av en gråtande Jack Russell-valp som bor under oss.

Vaknade 6 när Sebbe ringde och väckte mig. Nu ligger jag på soffan och mår illa. Mår illa hela tiden nu för tiden. Precis som i början. Och det börjar bli så tråkigt att bara vara liggande. Fem veckor kvar till beräknad födsel. Det kan jag stå ut med. Den som väntar på nåt gott...

Och varje natt har jag storslagna planer på att börja gå promenader varje dag (fy vad jag saknar mina promenader) och sy klart lapptäcket och städa så det skiner, men det kan jag ju bara glömma. Har lika mycket ork som en gammal skurmopp. Men jag klagar (för det mesta) inte. Kanske orken återkommer innan bebisen är här, kanske inte. Måste sluta förvänta mig att jag kan vara som jag var när jag inte var gravid eller för den delen höggravid. Nästa vecka går jag in i sista, nionde, månaden. Är så glad att jag haft en så bra graviditet utan större krämpor, jämna fina värden och en frisk bebis i magen. Bara till att bita ihop och kämpa mig igenom trötthetens skog på vägen till mållinjen. Det kan man stå ut med när man vet att barnfödarmedaljen snart hänger runt halsen.

Försöker komma på bra musik att ha med på BB om i fall att väntan skulle bli lång innan bebis behagar komma. Har bara kommit på Fleet Foxes. Ska försöka fylla iPhonen med lugn och skön musik. Lugn och skön musik och blockljus. Så förbereder jag mig. Och gärna ett långt varmt bad och lustgas. Kanske en TENS-apparat (ska hyra och testa hur det känns). Kommer gå hur bra som helst det här tror jag.

Sebbe spelar på Tivoli för tredje kvällen i rad. Igår och ikväll gör han en duo med Adam Tensta (han sjunger det som Tingsek brukar sjunga någon låt).

Jag är sällskapssjuk men för trött och tråkig och grötig för att orka umgås med någon. Snart börjar På Spåret. Hej, pensionärsliv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: